

Det handlar om vänskap och kärlek och den ofta icke-existerande gränsen däremellan. Och om livet, döden och en panikångest (Lovelys) döpt till Yngve för att den ska bli lättare att hantera. Och svaret är naturligtvis att det är bättre att dö än att kapitulera.
Och egentligen händer det väl inte så mycket, men språket är så vackert och karaktärerna så bra skildrade att det på något vis ändå blir en bok att sluka i ett svep. Och citat att vilja bevara i huvudet, alltid.
Konst av alla slag har en stor plats i boken. Mary är berättaren och genom henne möter vi Jonas Hassen Khemiri och Håkan Hellström som hon för samtal med inne i huvudet. Lovely gör konstprojekt på sitt rum som hon märker med lappar "OBS! RÖR VID SUBJEKTET!" Och boken är fullproppad med litterära referenser, ett starkt tips är inte bara att läsa den här boken utan också att följa referenserna — du kan komma hur långt som helst.
Moa
