Texter för ansökan
Välj EN av följande texter, eller välj en annan text som du inte har skrivit själv.
”Dan då Dan dog” av Rasmus Lindberg
Första gången jag såg hen förvandlades alla atomer i hela kroppen till små pistoler som bara: ”Freeze motherfucker!”. Och jag bara: ”Oh-oh!”. Hen sa: Såg du om en hund for förbi här? Ööh...Va? Öh, nä...eller visst, hen bara... Men då! Alla pistolerna bara: ”Motherfucker! We said freeze!” och så bara pow pow pow sköt dom sönder hela hjärnan! Eller vad då hund! Varför pratar du om en sån ointressant grej, det är väl inte det som jag vill prata om! Eller... jag menar; inte så här att jag inte bryr mig om dig, det gör jag verkligen... Eller jag menar, vi känner ju inte varann men du är ju snygg och så ELLER JAG MENAR, ha-ha, det är ju inte som att du är så jävla ful att du inte förtjänar att leva eller DET ÄR KLART DU INTE ÄR! Det är ju ingen, eller jag menar du är ju supersnygg, jag skulle jättegärna bli ihop med dig och NEJ! FAN!
”Diamanten” av Sofia Fredén
Hör här. Här är en lista, det är bara en checklista jag gjort för eget bruk, och jag ska säga er, att ingen av punkterna jag har här har jag kunnat pricka av. Jag säger ingen! Den här punkten. Nej. Och den här. Nej. Inte på en enda punkt har Sverige givit mig vad jag har blivit lovad. Skitland. Alltså, att inte få ett skit är OK, om man inte blivit lovad ett skit, då kan man få ett skit och bli glad för det, för det var mer skit än man hade trott att man skulle få, alltså ingen skit. Första punkten här, är en sort sammanfattning skulle man kunna säga, här har jag skrivit – ”INTE ETT SKIT MINDRE ÄN DET JAG BLIVIT LOVAD. Vad blev det av det? Vad? Säg inte till mig att jag inte tog ansvar! Jag har utvecklat allt jag har. Kolla här (gör något), det har jag utvecklat, tänkte det skulle komma till användning någon gång! Jag kan det här också! (gör något). Ansvar, sa dom, ska man ta för att utveckla sig själv, resten ordnar andra. Men NO MONSIEUR! Resten ordnar ingen!
”Källängens sista hjältar” av Sebastian Höglund
Nu undrar säkert ni vad jag står och gör.
Det här är min klass, 9K eller jag blev placerad i den, med dom och därför är det min klass, det är inget jag har valt, inte dom heller men nu är det så och därför står jag här och petar ut ögonen på dem. Ja inte alla, några blir bara svarta, så här som Mackan och Ester, raderade för evigt i svart tusch. Vissa sparar sina klassfoton inte jag, jag avreagerar mig på dom.
Fast ni när vi går ut nian om bara några dar så slipper jag dom för alltid. Det här sista halvåret skulle ha varit som vanligt. Ingen såg mig, ingen som brydde sig. Om inte hon, Lava hade kommit. Där är hon. Jag hade bestämt, föreställt mig hur allt skulle bli men så kom hon. Det var samma dag som det här fotot togs.