Föreläsning med konstkritiker och konstnär Magdalena Ljung

Välkommen till föreläsningen “En dialog mellan historisk och samtida konst” med konstnären och konstkritikern Magdalena Ljung!

I föreläsningen skapar hon en dialog mellan historisk och samtida konst:

• Venus från Willendorf och Jenny Savilles nakna, stora självporträtt i helfigur. Feminism, kroppsaktivism, moden och trender och olika samhällen de växer upp ur.
• Grekiska antika skulpturer av den perfekta skönheten och Mark Quinns skulptur av den funktionshindrade Alison Lapper i vit marmor på Trafalgar Square.
• Forntida egyptisk konst med kroppar där flera perspektiv samverkar och Picassos kubism som hämtar inspiration därifrån.
• Botticellis manierade Venus med sin omöjliga kropp och Cajsa von Zeipels unga kvinnor skildrade i övernaturlig skala och iklädda en vithet som ifrågasattes i New York, men inte här.
• Cindy Shermans utklädnader där hon iklär sig roller från äldre tiders konst och och Yinka Shonibares skulpturala parafraser på 1700-talets måleri där han kapar huvuden på figurerna och klär dem i ankara-tyger.
• John Bergers distinktion mellan ”naked” och ”nude”, där ”naked” är den avklädda, privata kroppen medan ”nude” är en idealiserad kropp klädd i perfekt nakenheten.
• Mary Beards förklaring till varför den nakna manliga kroppen är så ofta förekommande i den antika konsten som en symbol för den perfekta staten, och en linje som därifrån till Rodins ”Tänkaren” eller Eldhs Strindberg där det yttre symboliserar de inre krafterna.
• Edouards Manets ”Olympia” och kritiken mot den, som bland annat handlade om att den nakna kvinnan möter betraktarens blick, att den manliga blicken inte får fritt spelrum.
• Sara Vide-Ericsons performativa iscensättningar av sin egen kropp som en pointer (med hennes egna ord). Pointer = en jakthund som står och visar att här finns det något.

Magdalena bjuder också in till diskussion om varför vi tecknar nakna kroppar på en konstutbildning:

• Det antropocentriska i vår kultur. Att våra kulturella utsagor handlar om oss, människor, och att vi inte kommer ifrån att vi har en kropp. Samtidigt har det antropocentriska perspektivet utmanats i vår tid, bland annat av konstnärer som Eija-Liisa Ahtila.
• Den nakna kroppen kontra den påklädda, i konsten och i undervisningen.
• Varför vi inte övar oss på att teckna annat, som växter eller djur, i lika stor utsträckning. Förutom det antropocentriska argumentet är det korta svaret är att den mänskliga kroppen är svårast att teckna för vi har så stor erfarenhet av att ha en sådan kropp själva.
• Varför kvinnor var exkluderade från modellteckning vid akademierna och vilken kritik som framfördes när konstmuseerna öppnade för allmänheten på 1800-talet.
• Frågan om realism och vad likhet är. En upplevd likhet som kan kännas i en bild som inte är fotorealistisk.
• Mötet med den ej retuscherade kroppen i en krokikurs och begreppet Ecce Homo.