Hjälp till att gynna öns viktiga pollinatörer

Pollinatörer på Lidingö är en rapport som tagits fram för att skapa en långsiktig metod för att gynna pollinering och den biologiska mångfalden på ön. Den innehåller flera tips och riktar sig till alla som vill vara med och underlätta för våra pollinatörer.

Pollinerande insekter som humlor, bin och fjärilar är otroligt viktiga för den biologiska mångfalden. Utan pollinatörer skulle en mängd växter inte kunna föröka sig.

Enligt Världsnaturfonden WWF kommer ungefär en tredjedel av maten vi äter från växter som pollineras av insekter, liksom 75 procent av världens livsmedelsgrödor och mer än 80 procent av världens blomväxter.

Rapporten Pollinatörer på Lidingö är en del av stadens miljöprogram och grönplan. Genom den vill staden skapa en långsiktig metod för att gynna pollinering och den biologiska mångfalden. Som trädgårdsodlare eller tomtägare kan du hitta många bra tips och idéer på hur du kan hjälpa våra pollinatörer.

Bättre och säkrare prioriteringar

Rapporten pollinatörer på Lidingö är framtagen i samarbete med Calluna AB och finansieras till 50 procent med statliga medel genom ett så kallat LONA-projekt.

Rapporten består av fyra delar:

• En kunskapssammanställning som beskriver pollinatörers betydelse och de främsta hoten mot dem.
• En kartanalys över pollinatörers livsmiljöer och hur kopplingarna mellan livsmiljöerna ser ut. Det beskrivs också vilka platser som är viktigast för pollinatörernas möjlighet att sprida sig.
• En beskrivning av vad man kan göra för att gynna pollinatörerna.
• Utpekade platser som staden bör arbeta med för att främja pollinatörerna.

– I dag arbetar vi med att öka arealen skött ängsyta på Lidingö för att även öka den biologiska mångfalden. Med hjälp av rapporten kan vi bli bättre och säkrare i våra prioriteringar om vilka ytor vi ska välja för ängsskötsel och vilka ytor vi behöver skydda eller utveckla, kommenterar landskapsarkitekt Mats Grönvik rapporten.

Så kan du gynna pollinatörerna

Det är ganska enkelt att skapa bra miljöer och platser för pollinatörer för bobygge, ägg och larver, mat till larver och blommor till de fullbildade djuren. Insekterna hittar ganska snart till de nya platserna. Här är några tips på hur du som trädgårdsodlare kan gå till väga.

Skapa markblottor

Hitta platser i sandig och grusig mark. Skapa markblottor genom att skrapa bort det översta jordlagret, helst i ett solexponerat läge. Åtgärden gynnar framför allt marklevande steklar (exempelvis myror) och deras följearter (exempelvis boparasiter).

Anlägg sandbäddar

Tillför sand i anslutning till blomrika platser, exempelvis genom att anlägga sandbäddar. Detta innebär att placera ut vallar av sand eller lätt jord (sandblandad jord) på en solexponerad plats. Vallarna ska vara sydvända och sanden som används i vallarna kan vara av olika dimensioner, men undvik grovt grus. Det är en fördel om sanden även innehåller mindre partiklar av ler och silt som binder ihop sanden så att steklarnas gångar inte faller samman.

Lägg ut död ved

Placera ut död ved i solbelysta lägen. Den blir koloniserad av olika vedlevande insekter vars larvgångar med tiden kan utgöra boplats åt olika vedlevande steklar och deras följearter. Du kan också borra hål i veden, mellan 2 och 12 millimeter stora och åtminstone 10 centimeter djupa, för att locka arter av olika storlek.

Borra hål i stubbar

Skapa högstubbar i solexponerade brynmiljöer. Även i dessa kan hål, 2-12 millimeter stora, borras i förhand. Naturliga hål kommer också bildas av vedlevande insekter allteftersom. Åtgärden gynnar arter ur ett flera insektsgrupper, som skalbaggar, steklar och tvåvingar.

Öppna bihotell

Anlägg så kallade bihotell/bibatterier. Det skapar förutsättningar för ett flertal stekelarter som har sina bohål i död ved eller i växtstjälkar. Sträva efter att skapa så djupa hål som möjligt, 2-12 millimeter stora. Om vass- eller bamburör används till hotellet, ska de gärna vara minst 15 centimeter djupa och botten stängd, till exempel genom att röret begränsas av en nod.

Röj upp eller plantera nytt

Förstärk brynmiljöer med blommande buskvegetation, exempelvis hagtorn, slån, nypon, måbär och fågelbär, genom att röja bort annan vegetation (gran, björk, asp, lönn) eller genom att nyplantera.

Sälg är en viktig art att spara och gynna i denna åtgärd. Sälgen blommar tidigt på vårvintern när nästan ingen annan växtlighet blommar och är därför en avgörande nektarkälla för arter som vaknar tidigt från vinterdvalan.

Sälgen får gärna planteras solitärt på solexponerade platser så att den kan breda ut sig utan att konkurrera med andra träd och buskar. Åtgärden kan med fördel kombineras med död ved och högstubbar och gynnar arter ur flera insektsgrupper.

Lämna rishögar

Lämna kvar rishögar i samband med slyröjning. Rishögar kan fungera som bo- och övervintringsplatser för vissa humlor, samtidigt som högarna erbjuder en skyddande miljö för insekter och smådjur. Dessutom kan larvgångar efter skalbaggar i grenar och ris fungera som viktiga bosubstrat för flertalet arter av vedlevande gaddsteklar, exempelvis citronbin och små rovsteklar. Det är viktigt att sådana rishögar placeras i solexponerat läge, gärna i varma brynmiljöer.

Från gräs till äng

Omvandla intensivt skötta gräsmattor till ängar. Till exempel kan blommande vegetation tillåtas att växa upp i gräsmattan. Mot sensommaren klipps ytan, och det klippta materialet transporteras bort från platsen. Är gräsmattan artfattig från början kan frön av lämpliga (lokala) växtarter sås in. Åtgärden gynnar blombesökande insektsarter som steklar, tvåvingar och skalbaggar.

Rabatter med nektar

Anlägg perennrabatter med nektarväxter för pollinatörer i trädgårdar, parker, grönområden och längs promenadstråk. Lämpliga växter kan vara blåeld, fibblor, klintar, väddar, ärtväxter (exempelvis klöver, käringtand, getväppling, sötväpplingar), blåklockor, lavendel, kungsmynta (oregano) och vanlig mynta. Åtgärden gynnar flertalet blombesökande insekter.