Huvudinnehållet startar här
Tonvis med skrot hämtat från havsbotten
Vad har 355 stycken bildäck, 936 kilo batterier och 3,3 ton skrot gemensamt? Jo, det har hämtats upp från botten av Lidingös vatten under perioden juni till oktober 2022.
Frivilligdykare vid bottenrensningar i Lidingös vatten.
I fyra månaders tid har Lidingö stad, frivilligföreningen Rena Mälaren och sjöentreprenören Hamnab samarbetat kring bottenrensningar runt Lidingös tre mil långa kustlinje. Insatsen för miljön under vattenytan har varit den hittills största att genomföras i ett samarbete mellan kommun och föreningsliv. Nu har fynden räknats samman och det visar sig vara en ansenlig mängd skrot som kommit upp till ytan.
Plånbok återlämnad till ägaren
Efter nära 40 dyk har 355 stycken bildäck kunnat plockas upp från havsbotten. Rekordet i antal däck vid ett och samma dyk är 72 stycken vid Duvholmens brygga, följt av 60 stycken vid Lidingövarvet och 42 stycken vid Boghammar marin.
Batterier hittades också i stora mängder vid de olika dyken. I vattnet utanför Katrinelunds båtklubb kunde 250 kilo batterier plockas upp. Vid Gåshaga strands båtklubb hittades 150 kilo batterier och vid Ekholmsnäs båtklubb 120 kilo.
Bland övrigt skrot, totalt 3,3 ton, återfanns en cykel, en kopiator, tio mobiltelefoner och en plånbok som nu lämnats tillbaka till den rätta ägaren. Ett antal fordon har även hittats och planeras att bärgas i framtiden. Samtliga bärgade föremål har sorterats och ska återvinnas.
Varför görs bottenrensningar?
Carl-Johan Schiller (KD), ordförande i teknik- och fastighetsnämnden, ser satsningen som ett led i att på sikt skapa en bättre vattenmiljö runt Lidingö.
– Lika självklart som det är att värna miljön på land är det att värna vattenmiljön och att ta hand om den dolda soptippen under vattenytan, säger han.
Skroten som plockats upp ut Lidingös vatten har innehållit en rad giftiga ämnen som påverkar allt levande. Bland annat har tungmetaller som bly, kadmium, zink, och arsenik hämtats upp, liksom cancerogena PAH-ämnen.
För att belysa problemet och behovet av att ta upp de föremål som sakta förgiftar våra vattendrag byggde medlemmar i Rena Mälaren konstverket WATER IS LIFE. Konstverket bestod av delar av de fynd som gjorts under projektets gång.
Rena Mälarens grundare Fredrik Johansson menar att mycket av skräpet går att datera till 60- och 70-tal men att en oroväckande del av till exempel de däck som bärgats har visat sig vara betydligt yngre.
- Miljöproblematiken handlar inte länge om att sona gamla synder, som vi tidigare trott. Vi har fortfarande en lång väg att gå. Det borde vara en självklarhet för andra kommuner att följa i Lidingös spår och också ta sitt ansvar för det skräp som finns, men inte syns på ytan, säger han.
Mindre skräp än förväntat
Lidingö stads miljö- och avfallsutvecklare Jenny Randborg är nöjd med projektet.
- Det har varit ideella dykare som ställt upp och haft ett otroligt driv och miljöintresse vilket varit roligt att se, säger hon och fortsätter:
- Vi har täckt i princip alla bryggor, kajer, båtklubbar och varv dit man kan ta sig med bil. Vår bedömning är att det mesta är upplockat som legat inom rimliga djup, 10-12 meter, runt Lidingö. Efter att ha sett bilder från andra ställen runt Stockholm förväntade vi oss att finna mer skräp än vad vi faktiskt gjorde.
- Att vi var första kommun att göra ett sådant här projekt tycker jag att vi ska vara stolta över, då vi är en ö och faktiskt har en väldigt lång kuststräcka. Att det inte kom upp så mycket skräp som vi trodde var glädjande trots allt.