Lidingös luftkvalitet

Miljökvalitetsnormer är gränsvärden för exponering av höga halter av en viss luftförorening. Normen kan gälla medelvärden för enskilda timmar eller dygn, det vill säga en korttidsexponering. Miljökvalitetsnormen kan också gälla medelvärden för hela året och syftar då till att skydda människor mot långtidsexponering.

Idag finns det miljökvalitetsnormer för luftföroreningar utomhus för bensen, bly, kolmonoxid, kvävedioxid, kväveoxid, ozon, partiklar (PM10) och svaveldioxid. Alla miljökvalitetsnormer har en fastställd tidpunkt då de ska vara uppfyllda. Om en miljökvalitetsnorm bedöms bli svår att nå ska ett åtgärdsprogram upprättas. Svårast att klara är normerna för partiklar och kvävedioxid. Generellt ligger halterna, vid starkt trafikerade gator i stadskärnor och utmed större infarter, i närheten eller över normvärdena.

På Lidingö ligger halterna under de så kallade nedre tröskelvärdena vilket innebär att det inte finns några krav att mäta lufthalten. Luftmätning sker i stället via Östra Sveriges luftvårdsförbund. Trots detta utför Lidingö lokala mätningar på stadshusets tak.

Den största källan till luftföroreningar är vägtrafiken. Andra utsläppskällor är industrier, värmeverk och vedeldning.

Kväveoxid

Kvävedioxid uppstår vid förbränning av bränslen. Vägtrafik, sjöfart och energiproduktion orsakar kvävedioxidutsläpp. Staden mäter halten av kvävedioxid på ön via provtagare på stadshusets tak. Kvävedioxid är mycket irriterande för luftvägarna samtidigt som det bidrar till bildandet av marknära ozon. Den senaste tioårsperioden har kvävedioxidvärdena på Lidingö legat relativt stabilt mellan 11 och 14 µg/m3, vilket är under både miljökvalitetsnormerna för luft och under miljömålen.

Partiklar

Partiklar i utomhusluften uppkommer på naturlig väg från till exempel vulkanisk aktivitet och skogsbränder. Andra vanliga källor till partiklar är slitage av vägbanor, däck och bromsar. Även förbränning i exempelvis motorer, värmeverk och villapannor bidrar till partikelhalten i luften.

Svaveloxid

Svaveldioxid bildas vid förbränning av svavelhaltiga fossila bränslen. Svaveldioxid var den främsta orsaken till den omfattande försurningen av mark och vatten under 1900-talet. I dagsläget är halten svaveldioxid i luften låg.

Kemiska reaktioner

I luften sker olika kemiska reaktioner som ger upphov till nya ämnen som vi betraktar som luftföroreningar, till exempel marknära ozon som bildas av kväveoxider och kolväten under inverkan av solljus.