Raoul Wallenbergs kännedom om Ungern var en av anledningarna till att svenska regeringen 1944 utsåg honom till förste sekreterare vid svenska legationen i Budapest. Hans uppdrag var att leda räddningsoperationen av ungerska judar. Uppdraget finansierades genom den amerikanska flyktinghjälpen War Refugee Board.
Budapest var vid den tidpunkten en nästan laglös stad. Den antisemitiska pilkorsrörelsen gjorde allt för att hjälpa tyskarna att skicka judar till dödslägren.
Delade ut skyddspass
På Wallenbergs initiativ utfärdade legationen så kallade skyddspass. Trots att passen inte hade någon juridisk giltighet, kunde Wallenberg och personal från den svenska legationen, med bland andra Carl Ivar Danielsson och Per Anger, rädda många judar undan nazisternas förföljelser.
Wallenberg köpte flera hus i Budapest där det blågula svenska riksvapnet gav skydd till judar som väntade på evakuering till Sverige. Genom sina okonventionella arbetsmetoder, sina goda lokala kontakter och sitt stora mod lyckades han rädda tiotusentals judar.
Kom aldrig tillbaka
När den sovjetiska krigsmakten intog Budapest 1945 uppsökte Raoul Wallenberg det sovjetiska militära högkvarteret i staden. Han ville förklara den judiska räddningsoperationen för ryssarna. Han kom aldrig tillbaka från detta besök och hans öde är sedan dess okänt.
Den officiella ryska versionen har varit att han avled i fängelset i Lubjanka 1947. Han var då 35 år. Det finns dock vittnesuppgifter som hävdar att han var i livet åtminstone in på 1970-talet. Sanningen om vad som egentligen hände kommer vi sannolikt aldrig att få veta.
Raoul Wallenberg har inte bara betytt mycket för de människor han har räddat. Han har också kommit att bli en symbol för den ständiga kampen mot förföljelse.