Lidingö kommunvapen – historik
När Lidingö skulle bli stad år 1926 väcktes frågan om vilken vapenbild man skulle välja.
Lidingös stadsvapen
Delfiner avslogs
En stadsvapenkommitté bildades och de föreslog efter moget övervägande att vapnet skulle bestå av två delfiner utformade av konstnären Olle Hjortzberg. I reserv föreslogs även tre andra förslag med ek, måsar och tre strömmar. Inget förslag godkändes och kommitténs förtroende var förbrukat.
Vikingaskepp
En ledamot i stadsfullmäktige påminde om ett förslag som tagits upp i ett tidigare skede, men som inte hade diskuterats vidare, nämligen ett vikingaskepp. Debatten tog åter fart i Lidingö tidning och man beslöt att föra direkta förhandlingar med riksheraldikern. Han gav fyra förslag; ett vikingaskepp, en ros, tre liljor och en ö med en stjärna ovanför.
Drätselkammaren (dåtida namn på styrelsen i en stad) föreslog vikingaskeppet men ärendet återremitterades. Nya förslag lades fram med två skepp, ett skepp med revade segel och en ö med sol. Så här höll det på och delfinerna hann dyka upp som förslag en gång till.
Skeppet ros i hamn
Strax före jul 1927 då Lidingö varit stad i nästan två år enades man till slut och valde vikingaskeppet. Man hänvisade till att namnet Lidingö kom ur ordet liding, vilket kunde kopplas till ordet ledung som betydde sjötåg. Det i sin tur ansågs bekräfta att här funnits en flotta av vikingaskepp. Denna koppling var inte vedertagen och strax efter gav etymologen Elof Hellqvist sin syn på ursprunget till namnet Lidingö som koppling till lid, som betyder backe.
Den gröna ön
I senare tid har även denna tolkning ifrågasatts och nutidens forskare anser att ordet Lidingö kommer från ordet ludhen, det vill säga den ludna eller växtbevuxna ön. När Lidingö höjdes ur havet uppstod bördiga områden vid Kyrkviken. Här finner vi också de flesta fornlämningarna som visar på en fast befolkning som kunde livnära sig på ön. I dag uppfattar vi kanske skeppet på ett annat sätt med tanke på Lidingös omfattande båtliv och närmare 3 000 båtplatser.