AGA Dalénum

Block 1 och 2 uppfördes 1916–1917 som, på den tiden, moderna och funktionella industribyggnader med platt tak efter amerikansk modell. Våningsplanen konstruerades som stora öppna salar med en takhöjd på fyra meter.

I den största delen av Block 1 fanns ett glassliperi där man tillverkade optiska komponenter, linser och speglar till fyrar, strålkastare, signallyktor och projektorer. Under 1940-talet tillverkade AGA Baltic här hälften av Sveriges alla bioprojektorer.

I Block 2 fanns verkstäder av skiftande slag för till exempel montering av svetsutrustning och skärbrännare. På första våningen låg revolververkstaden där man främst tillverkade specialskruvar och på andra våningen tillverkades lyktor och strålkastare. Tredje våningen inrymde instrumentmakarverkstaden där det finaste precisionsarbetet utfördes såsom montage av klippljusapparater och solventiler. Senare låg AGA Geodimeters utvecklingslaboratorium på fjärde våningen.

Block 3, det så kallade ”Spisblocket”, tillkom 1936. Här tillverkades fler än 100 000 AGA-spisar. På våning tre låg AGA Spiro där medicinska apparater och andningsutrustning för rökdykare och svenska marinen tillverkades.

Också radioapparater tillverkades här fram till 1950. När spistillverkningen flyttade till nya lokaler kunde tillverkningen av AGA:s radiatorer flytta in.

Fasadritningarna för Block 1 och 2 utarbetades av arkitekt Erik Hahr som även ritade villa Ekbacken, familjen Daléns hem.

Glassliperiet byggdes 1936 ursprungligen i funktionalistisk stil men efter en ombyggnad av fasaderna 1979 finns inte mycket kvar av det uttrycket i exteriören.

AGA:s fyrar använde så kallade Fresnel-linser som är tunnare än motsvarande plankonvexa linser. Att slipa glas var ett precisionsarbete som ställde stora krav på hantverket och AGA anställde skickliga glasslipare från Smålands glasbruk. AGA:s linser hade mycket högt anseende.

AGA:s ursprungliga produkter var baserade av acetylen och redan 1902, innan AGA kom till Lidingö, hade Gustaf Dalén demonstrerat svetsning med acetylen och syre. År 1916 hade han utvecklat ett nytt och säkert aggregat för gassvetsning och ordnade utbildning för köpare. År 1937 startade AGA Svetsskolan som fick lokaler i glassliperiets översta våning.

När Block 4 stod klart 1946 flyttade tillverkningen av AGA-spisen in. Hit flyttade senare också AGA Aerotronics som bildats när AGA i början av 1970 delades upp i flera mindre bolag. Här fanns bland annat AGA Flygradios utvecklingslaboratorium och produktion. År 1976 såldes Aerotronics till Bofors men verksamheten blev kvar på Lidingö.

På 1960-talet flyttade Verkstadsskolan in i källarplanet och våning 1. Skolan hade startats 1943 för att erbjuda ungdomar en gedigen utbildning som verkstadsmekaniker eller teletekniker. Utbildningen var treårig och kostnadsfri och blev mycket populär.

Verkstaden byggdes 1912 och var hjärtat i AGA:s anläggning. Byggnaden, som ritats av arkitekten och lidingöbon Alf Landén, var mycket modern för sin tid. Det sågtandade taket bestod av en stålkonstruktion med fönster i den branta delen för ljusinsläpp. Här fanns maskiner för borrning, svarvning och fräsning av grövre gods. Dessutom fanns ett plåtslageri. I verkstaden tillverkades och färdigmonterades olika delar av AGA:s produkter.

På natten till 28 november 1915 eldhärjades större delen av verkstaden men genom ett intensivt arbete var driften åter i gång efter en dryg månad. Då hade också brandväggar installerats mellan avdelningarna.

Ursprungligen fanns en matsal för AGA:s tjänstemän i ekonomibyggnaden som låg bakom arbetarmässen, norr om Dalénparken. För att få tillträde dit måste besökarna vara rena och propra vilket i praktiken utestängde arbetarna. De bildade därför ett kooperativt matlag som företaget stöttade genom att 1914 bygga en matsal som rymde 300 matgäster.

Gustaf Dalén var en av våra största uppfinnare och dessutom en framgångsrik affärsman. År 1912 flyttade han det ganska nybildade bolaget AGA till en tomt avstyckad från Skärsätra gård. Här fanns utrymme för expansion och möjligheter att bygga den hamn som ett exportföretag som AGA behövde. Samtidigt lät Gustaf Dalén bygga Villa Ekbacken som blev familjens hem.

AGA:s första och största internationella framgång var AGA-fyren och 1912 fick Dalén Nobelpriset i fysik för utvecklingen av fyrtekniken som han gjort både säkrare och billigare. Samma år skadades han svårt i en sprängolycka och blev blind, men det hindrade honom inte från att utveckla AGA till ett av Sveriges mest innovativa företag. AGA har producerat AGA-spisar, TV- och radioapparater, svetsutrustning och mycket mer. Under Daléns livstid registrerade AGA drygt 250 patent varav 100 var Daléns egna. När verksamheten på Lidingö var som störst arbetade cirka 2000 personer i området. Efterhand blev AGA:s verksamheter alltför många och olika vilket ledde till en företagskris 1970. Efter en rekonstruktion såldes de så kallade ”högteknologiska” delarna av, under en period på 20 år. Kärnverksamheten, gasprodukter, flyttades till Enköping och vid nyåret 2019/2020 lämnade AGA Lidingö för gott.

Dalén var en socialt engagerad företagsledare som lät bygga för den tiden moderna arbetarbostäder i Bergsätra med elektricitet och vattenburen toalett i varje lägenhet. I området fanns också livsmedelsbutik, bio och senare också daghem. Han var även en ledande kommunpolitiker under de år då Lidingö växte kraftigt. Det är mycket tack vare hans idoga arbete som Lidingöbanan (då Södra Lidingöbanan) kunde byggas.

Till sin 50-årsdag fick Dalén en bronsbyst, utformad av Jonas Lindh och placerad vid infarten till området. Inramningen är ritad av arkitekten Torsten Stubelius.

Fyrarna gjorde AGA världsberömt. Det stora genombrottet kom 1912 när AGA fick en order att förse hela den nybyggda Panamakanalen med fyrar och lysbojar.

I början av 1900-talet uppfann Gustaf Dalén tre anordningar som revolutionerade sjöfartsvärlden och som gjorde AGA:s fyrar världsberömda:

• Solventilen som gjorde att fyren bara lyste när det var mörkt
• Klippljusapparaten som styrde ljusets blinkande
• AGA-massan som gjorde att den explosiva acetylengasen kunde hanteras säkert

AGA utvecklade fyrar så de blev driftsäkrare och billigare att producera. Nu kunde de installeras på fler platser världen över. Säkerheten till sjöss ökade och uppfinningarna gav Gustaf Dalén Nobelpriset.

Denna fyr, som är utrustad med dessa tre anordningar, är alltså en typisk AGA-fyr. Den hette ursprungligen Ällöviken och uppfördes 1937 utanför Örnsköldsvik i Ångermanland och var i drift där till 2018. Den har köpts in av Lidingö stad och döptes vid invigningen 14 november 2021 till ”Elma Dalén” efter Gustaf Daléns hustru.

Numera drivs fyrar med elektricitet och är försedda med solpaneler och batteripaket för att hålla fyrljuset i drift.

Ursprungligen fanns en matsal för AGA:s tjänstemän i ekonomibyggnaden norr om Dalénparken men 1953 byggdes en ny och större matsal, som kom att kallas Villan, för AGA:s anställda. Arkitekt var Ragnar Wale och i stora matsalen finns en bevarad stor väggmålning med emaljrelief av konstnären Sven X:et Erixson.

Materialet i byggnaden är tidstypisk både interiört och exteriört med bland annat kopparplåt, ädelträ, kalksten, smide och smäckra aluminiumprofiler. 1978 gjordes dock tillbyggnader som delvis tog bort den ursprungliga upplevelsen av samspelet konst och arkitektur.

”….När jag tänker på AGA tänker jag, som lekman på detta område, först och främst på solventilen, detta trolleri med mörker och ljus. Därifrån är det inte långt till att tänka även på vindar och strömmar. Men hur måla vinden, hur gestalta åskan? Solen vet vi ju att det är bland det allra första ett barn ritar. Det var då jag kom att tänka på de enkla och sköna symbolerna för sol, vind, åska …….”

Utsnitt ur text som beskriver arbetet med muralmålningen av Sven X:et Erixson, Stockholm den 7 maj 1956.

Möjligheten att anlägga en kaj var ett av huvudskälen till att Gustaf Dalén valde Lidingö. Härifrån skeppades det ut tusentals fyrbojar till många olika länder. En av de största beställningarna var till Panamakanalen dit man levererade 30 fyrar och 57 lysbojar under åren 1914–1917.

Från fabriksbyggnaderna ner till kajen fanns järnvägsspår för transport av produkterna.

När AGA flyttade till Lidingö 1912 fanns inga kommunikationer till och från Lidingö för de anställda som ofta bodde i södra delen av Stockholm. AGA öppnade därför en egen färjelinje. Från 1915 trafikerade färjan Gasaccumulator sträckan Slussen–Tegelviken–Nybroplan–Skärsätra. Färjetrafiken fanns kvar till 1960.

AGA hette ursprungligen Aktiebolaget Gasaccumulator och gasen acetylen har framför andra gaser varit en bas i AGA:s utveckling. Acetylen användes ursprungligen för belysning av olika slag såsom i fyrar, men också för svetsning.

På 1950-talet började AGA utveckla flytande syrgas och kvävgas och då blev användningsområdet bredare: andningsapparater, respiratorer och kuvöser. AGA tillverkade även gaser för smärtlindring såsom lustgas. På 1980- och 1990-talet var AGA det femte största gasbolaget i världen. AGA:s gasverksamhet såldes år 2000 och drivs nu vidare av Linde-koncernen.

År 1975 byggdes huset som inhyste AGA Specialgas. I byggnaden tillverkades främst acetylen, oxygen, helium och hydrogen. Detta blev den sista produktionsanläggningen som uppfördes på AGA-området.

Det gula tornet vid Södra Kungsvägen är den enda synliga delen av bergverkstaden, en anläggning som byggdes under andra världskriget för produktion av kikare, periskop och gyroplattformar till försvaret. Det var självklart att staten vände sig till AGA som hade hög kompetens inom områdena optik, ljus och ljud och redan arbetade nära försvaret med utveckling av många produkter. Staten bidrog också till finansiering av anläggningen.

Eftersom anläggningen skulle vara bombsäker förlades den i ett bergrum och eftersom det var precisionsinstrument som skulle tillverkas skapades en nästan helt dammfri miljö. Fram till mitten av 1980-talet tillverkades här militär elektronik och AGA Geodimeter.

Bergrummet, som är 6000 kvm stort, kunde också användas som skyddsrum för 3000 personer och var därför försett med reservkraftverk och borrad dricksvattenbrunn.

Provningstornet byggdes 1943 i samband med sprängningarna för bergverkstaden. Dess enda funktion var att här skulle det testas optiska sikten. Periskop som vägde 500 kg hissades upp och måltavlor för testningen fanns i Larsberg och i Ektorp/Nacka.

Verksamheten lades helt ner 1987.