Huvudinnehållet startar här
Huvudinnehållet startar här
Förvaltare
Förvaltarskap anses vara ett stort ingrepp i den personliga integriteten och ska därför användas mycket sparsamt.
Ett förvaltarskap kan till exempel bli nödvändigt när en psykiskt sjuk person är så aktiv och omdömeslös i sitt handlande, att det hotar hans ekonomi och sociala existens. Det kan också bli aktuellt för den som på grund av ett allvarligt alkohol- eller narkotikamissbruk inte kan sköta sina egna angelägenheter.
Förvaltarskap är en tvångsåtgärd som kan genomföras mot den hjälpbehövandes vilja.
Vad innebär förvaltarskap?
Huvudmannen, det vill säga den person som behöver hjälp, förlorar helt eller delvis rätten att företräda sig själv. Förvaltaren får i motsvarande utsträckning behörighet att ensam företräda sin huvudman.
Grundläggande för förvaltningen är att huvudmannens tillgångar, i skälig omfattning, ska användas till uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. Tillgångarna ska dessutom placeras på ett sådant sätt att det finns tillräcklig trygghet för att de består och ger skälig avkastning.
Ett fullständigt förordnande som förvaltare medför tre åtaganden: förvalta egendom, bevaka rätt och sörja för person. Det vill säga sköta ekonomin, hjälpa till i kontakten med exempelvis myndigheter och se till att huvudmannen får rätt vård och omsorg. Ett förvaltarskap kan även begränsas till att gälla vissa tillgångar eller vissa angelägenheter.
Rätt att hantera intjänade pengar
Huvudmannen har rätt att sluta avtal om eget arbete. Huvudmannen får även själv bestämma över de pengar han tjänar genom eget arbete. Det gäller också avkastningen av tillgångar som han skaffat för de pengar han tjänat. Tingsrätten kan dock vid behov inskränka även denna rättighet.